Jätteloka – Heracleum mantegazzianum
Upptagen på EUs förteckning av invasiva arter. Klassad som mycket hög risk och ska tas bort.
Kännetecken
Jätteloka är mycket storväxt, flerårig och kan bli upp till fem meter hög. Bladen är spetsiga och djupt flikiga och kan bli upp till en meter breda. Stjälken är något räfflad och ofta rödfläckig, och kan bli nästan tio centimeter tjock.
Jätteloka blommar i juni–augusti med jättelika vita blommor i upp till 50 cm stora, platta till halvklotformigt välvda flockar. Den kan självbefruktas och en enda planta kan producera mer än 100 000 frön som kan överleva i jorden i upp till fem år.
Obs! Alla delar av jättelokan är giftiga och växtsaften kan ge blåsor och andra hudskador vid direktkontakt, särskilt i kombination med solljus. Använd därför alltid skyddskläder och glasögon när du hanterar den.
Förväxlingsarter
Kvanne, strätta och björnloka. Alla dessa är dock mycket mindre.
Bekämpning
För små bestånd är det effektivaste att kapa rötterna under jorden med en vass spade. Börja tidigt på säsongen då växterna är små och inte hunnit gå i blom.
För större bestånd bör du löpande och metodiskt klippa ner hela växten, eller i alla fall blomställningarna innan de hinner gå i frö. Detta bör upprepas under hela säsongen.
Växtavfallet ska slängas i sluten påse i restavfallet eller sorteras som invasiva arter på återvinningscentral, absolut inte i komposten eller vanligt trädgårdsavfall.
Läs mer
Fritidsodlingens Riksorganisation
Tillbaka till samlingssidan för invasiva arter
Illustratör: Jakob Robertsson/Typoform.