Motion – 2004 / 17

Jag hemställer härmed att åt styrelsen uppdrages att närmare utreda och ta ställning till hur kulturhistoriska frågor med avseende på byggnadsvård framdeles skall beaktas i samband med underhåll samt till- och ombyggnad av föreningens byggnader.
Bakgrund
Det har framkommit att det inom föreningen saknas rutiner och organisation för att säkra kvaliteten med avseende på byggnadsvårdsfrågor. Med beaktande av att SKB äger ett stort antal fastigheter med byggnader som är uppförda under i stort sett hela 1900-talet är ett flertal olika byggnadsstilar representerade i beståndet. Många byggnader utgör utmärkta representanter för sin stil och epok. Därigenom vilar automatiskt ett ganska stort kulturhistoriskt ansvar på föreningen, som borde förvaltas genom att vid underhåll eller ”renoveringar” ta vederbörlig hänsyn därtill.
För att sådana frågor ska kunna hanteras internt på ett seriöst sätt, är en grundläggande förutsättning att erforderliga kunskaper och insikter härom tillförs förvaltningen. Då detta ej skett under de senaste två åren föreligger stora brister härvidlag. Att så är fallet kunde konstateras i samband med fönsterbyte i kvarteret Filthatten där jag bor. Originalytterrutan inklusive båge utbyttes då mot ny med aluminiumbåge och fönsterkarmarna inkläddes med aluminiumplåt. Genom att de nya glasen är tonade och av annat slag än tidigare ger fasaderna numera ett i förhållande till tidigare livlöst intryck, samtidigt som lägenheterna blivit mörkare och sämre ljudisolerade. Vidare är risken för röta i karmar till följd av inklädningen mycket stor.
I samband med att jag överklagade bygglovet för denna åtgärd, framkom att även länsstyrelsen fann de i överklagandet föreslagna alternativa åtgärderna, d v s reparation av befintliga bågar och karmar, samt behandling med linolja/linoljefärg mer lämpliga, men av formella skäl kunde överklagandet ej bifallas, då Stockholms stad ännu inte hunnit införa en modern detaljplan för Fruängen. För detta fordras enligt Stadsmuseet att de ska ha hunnit inventera och klassificera byggnadsbeståndet i olika grader av bevarandevärde (”K-märkt”, ”Q-märkt” osv). Detta har hittills bara hunnits med i fråga om innerstaden och ett fåtal ytterstadsdelar, vilket enligt museet inte alls bör tolkas som att femtiotalsbebyggelsen är historiskt ointressant.
Anledningen till SKB:s militanta inställning i detta fall har varit svår att utröna. Mycket tyder på att det är enskilda tjänstemäns aggressiva inställning som tillåts vara helt avgörande för vilka beslut som fattas. Målsättningen synes i fråga om fönster vara att byta dessa på samtliga föreningens hus utom i de fall det omöjliggörs av ”K-märkning” e d. Sådant bör inte accepteras i en medlemsägd organisation.
Fler avskräckande exempel kan nämnas, såsom smaklösa ombyggnader av funkiskök i Fredhäll och fönsterbyte av ovanstående typ även på hus på Kampementsgatan, som sedermera ledde till röta och att hela fönstren fick bytas.
Så länge några nya detaljplaner ej hunnit utarbetas för ytterstaden kan fastighetsägarna således ganska fritt förvanska sina byggnader utan att det finns formella möjligheter att ingripa. Därmed är det nödvändigt att SKB vidtar åtgärder för att förändra sitt uppträdande i byggnadsvårdsfrågor till det bättre. Detta kan ske på olika sätt, exempelvis att en medlemsbaserad referensgrupp etableras, som bör höras inför varje större förändring, som t ex ovanstående, eller att byggnadsantikvarie anställs eller anlitas på konsultbasis inför sådana arbeten. Dessutom bör både styrelsen och föreningens tjänstemän få en översiktlig utbildning i dessa frågor. Ledning och personer som direkt ansvarar för projektering och upphandling av underhålls- och byggnadsarbeten bör få en mer ingående utbildning i ämnet, för att bryta den destruktiva inställning som kan finnas.